En vecka!!

Fan jag har redan fixat en vecka!! Helt otroligt!! Jag trodde faktiskt att det skulle vara värre än vad det var, men ska inte vara så positivt inställd, det kan komma stora hinder på vägen de kommande 3 veckorna.

Jag har i alla fall gått ner hälften av det jag skulle (?!?!?) och det gick faktiskt lätt. Konstigt nog. Niclas sa senast i förrgår att våran "deal" är bruten. För det syns tydligen på min rumpa.... Humm.. Jag missade nog när vi gjorde den dealen om att operationen inte skulle göra något åt min minimala rumpa. Det är ju bara där jag INTE är stor.. Så uppenbarligen försvinner kilona från fel ställe. En annan sak jag har märkt är att klockan sitter lösare. Den glider liksom ner längre på handleden, så det är helt enkelt så att rumpan och vänster handled får ta smällen för mina minskade kilon ;)

Jag kan också medge att jag verkligen har häcken full med jobb just nu! Jag har två tidningar att skriva, karaoke värdinna på Deep och nu är jag med i en dekorations grupp för en ny klubb som öppnar i februari. Allt för att INTE tänka på mat och hunger. Så det är nog det bästa tipset jag kan ge. Gör så mycket du kan och akta väggen om den kommer farande emot dig. Jag ska även göra dekorationer till blomsterbutiken som min mamma jobbar på. Så innan 14:e februari ska jag ha gjort ett helt gäng med dekorationer som kan användas i blomster arrangemang och buketter. Så jag har verkligen häcken full så att säga. Men jag trivs verkligen med att inte behöva tänka på vad jag äter och hur jag äter det.

Så nu om 2 timmar är det möte med dekorations gruppen, så hoppas på att jag får i uppdrag att måla akryltavlor till klubben. Det vore verkligen fantastiskt roligt!! Och det gör att jag kan använda penseln till att ta bort frustrationer som sitter bakom mitt pannben.

Men jag vill även tacka min älskade man, dotter, mamma och pappa för det otroliga stödet de ger. Och även mina vänner som stöttar på facebook när allting känns hopplöst och svårt. Jag ska verkligen spara allt i mitt minne och göra något speciellt för er när allting är över. För det stödet jag får, går inte att mätas på något annat sätt än att jag gör något stort för er.
Hade jag stått själv i detta, så hade jag fuskat för länge sedan. Men iom ert stöd så har jag blundat inför påsar med chips, ostbågar, godis och allting annat. För jag vill inte svika er! Och det kommer jag inte göra heller!